AFTER ALL THIS TIME, HERE I AM PAINTING AGAIN
Det har varit en väldigt lång dvala för min del när det kommer till allt kreativt. Så till den grad att det inte går att stoppa nu. Idag låste jag upp till studion, satte på ljuvlig musik och målade så att timmarna flög iväg.
Tänk att jag visste inte om den någonsin skulle komma tillbaka. Skaparlusten. Ni anar inte känslan. Tacksamhet blandat med inspiration och idéer. Det är något helt nytt nu.
Har bestämt att detta ska bli en riktig målarhöst. Det känns verkligen som om jag har mycket att ta igen. :)
Denna veckan började både Alfie och Stellan i skolan/förskolan också så hösten har kommit igång på riktigt här hemma. Fram med färg!
För flera år sedan, när jag fortfarande hade min förra blogg och nog bara hade ett barn, fick jag en fråga i en kommentar på bloggen. Det var så märkligt för just den frågan kom tillbaka till mitt huvud för bara någon vecka sedan. Kanske var det för att jag inte hade det rätta svaret när frågan ställdes, kanske var det för att frågan behövde ett nytt svar nu.
Jag tänkte att hans nåd gav mig frihet att leva mitt liv precis som jag ville. Själviskt och utan ständig förvandling. Visst visste jag precis hur en kristen borde leva. I mina ögon var jag en ganska bra sådan. Jag gjorde allt rätt men insåg inte att jag lämnade Jesus utanför. För det är när man är blind och inte ser som man tror att man har allt färdigt själv.
Kan tycka att jag borde vara lite brunare från all denna sol vi har haft i år, men vem har orkat vara ute? Inte jag iallafall.
Känner mig inte fullt redo för höst än dock. Något som däremot är helt redo att delas och tas emot är Guds ord. Sedan min förra post om att ta emot Jesus har jag sett flera personer både dela och komma till tro! Har fått mail som har rört mig till tårar. Det är inte klokt! Hans ord är levande och verksamt.