MALAKAI

THE PINK CASTLE

Malakai har så många gulliga ord som han säger nu. För några veckor sedan började han säga ”fluga”, men när han säger det låter det ”uuuu-ga”. Eftersom vi bor på landet och det råder flugtider säger han det nästan jämt. 😍

Ett annat favoritord är gurka, men då låter det ”kkkkrr-ka”. Han har fått öva på gurka eftersom det var en av mina odlingar nu i sommar. Jag hann dock nästan inte äta en enda fullvuxen gurka eftersom min lilla miniträdgårdsmästare ständigt var där och norpade.

Mina älskade grabbar. Världens finaste skara, om ni frågar mig.

Alfie har precis haft sitt livs första hemläxa från skolan. Helt otroligt. Kan inte fatta att jag är den som sitter och läser läxor. 😭 Stora grejer alltså.

Stellan är alltid glad. Säger alltid snälla saker och är bara lycklig för livet, känns det som. Han skriver egna låtar och ritar antingen spindelmannen eller batman.

Englishman och jag har firat 10 år som gifta. Sådant som slinker förbi när man inte uppdaterar sin blogg varje dag längre. Vi var iallafall i Riga och delade med oss om honom som har våra hjärtan i evigheternas evigheter.

DAGENS TANKAR

Malakai, från vår skogspromenad idag.

Vaknade härom natten av en sådan otrolig känsla som inte går att beskriva med ord. Det bara strålade som värme från djupet inom mig. Det var vetskapen om Guds nåd och den tog över hela mig. Jag hade uppenbarelsen i drömmen och när jag vaknade förstod jag att detta är en sådan vanlig sanning att den gått mig förbi. Man tror att man förstår men ändå så förstår man ingenting.

Önskar så att jag kunde fått ha kvar känslan, men när jag vaknade var det som om jag ändå inte riktigt förstod.

Det är ju helt otroligt! Nåden räcker och vi behöver aldrig lägga till något till den. Det gav mig en sådan frid i drömmen att jag inte känt på något liknande i hela mitt liv. Hjälp alltså! Han har gett frälsningen till oss och är det av nåd så är det inte av gärningar. När jag vet att det är av nåd och inte tar den för given kommer tacksammheten aldrig att upphöra! Om jag verkligen fick tag på detta alltså! Gud, min bön är att detta ska uppenbaras helt för mig.

Det ligger på hans hjärta att berätta om hans nåd nu. Vi kommer alla att stå inför honom en dag. Ingen är god i sig själv. Dommen kommer att ske och då behöver vi veta att vi vet att vi vet. Tar vi emot Jesus nu och låter honom förlåta oss nu blir vi fria. Allt på grund av hans nåd. Varje knä skall böjas inför honom en dag och då ber jag att nåden även skall vara din, i Jesu namn. Amen!

VARFÖR SKRIVER DU INTE MER OM HONOM?

För flera år sedan, när jag fortfarande hade min förra blogg och nog bara hade ett barn, fick jag en fråga i en kommentar på bloggen. Det var så märkligt för just den frågan kom tillbaka till mitt huvud för bara någon vecka sedan. Kanske var det för att jag inte hade det rätta svaret när frågan ställdes, kanske var det för att frågan behövde ett nytt svar nu.

Jag hade blivit intervjuad på en nylanserad sida och fått frågan vem min största föreblid var. Jag hade svarat Jesus. Jag hade skrivit att han inspirerade mig mest. Problemet var bara att det egentligen inte stämde. Och det var kanske därför frågan kom tillbaka till mig nu i veckan. Efter detta fick jag en kommentar på bloggen. Det var ingen elak kommentar utan bara en ärligt undrande fråga:

Om Jesus är din största förebild, varför skriver du inte mer om honom?

Det fanns ingenting som kunde ursäkta den frågan, men just när den ställdes hade jag flera på lager. Under alla år, månader, dagar och timmar framför denna blogg skrev jag aldrig någonsin om honom. Varför, undrade någon. Svaret var att jag trodde på honom men han hade inte fått hela mitt liv. Jag visste vem han var, men jag följde honom inte. Jag följde mig själv och Jesus var väldigt långt borta från allt annat som tog uppmärksamhet varje dag. Därför hade jag heller ingenting att skriva.

Jag var så blind.

Jag tänkte att hans nåd gav mig frihet att leva mitt liv precis som jag ville. Själviskt och utan ständig förvandling. Visst visste jag precis hur en kristen borde leva. I mina ögon var jag en ganska bra sådan. Jag gjorde allt rätt men insåg inte att jag lämnade Jesus utanför. För det är när man är blind och inte ser som man tror att man har allt färdigt själv.

Nu inser jag att jag hela tiden måste lägga ner mitt eget och vända mig till honom. Jag kan inte leva en enda timme utan. Han förvandlar mig och det finns saker att säga hela tiden. Det är därför jag skriver om honom nu.

ONE 🎈

Malakai, 1 år.

Imorgon fyller min lilla bebis 1 år! Har tittat tillbaka på alla bilder och kan inte förstå hur den nyfödda bebisen på bilderna ett ögonblick senare nu ska fylla 1. Hallå? Hur är det ens möjligt?

Vi har alla legat utslagna i influensa senaste veckan. Barnen och Englishman först och nu jag. Har ett inflammerat öga för tillfället, men hjärtat är lika varmt och fullt av känslor ändå.

Tidgare i veckan gick jag igenom bilder från när Alfie var nyfödd och hans födelsedagar sedan dess (han fyllde 7 år igår). Det stämmer verkligen att man satsar lite mer på första barnet. 🙈 Tårtorna och kalasen osv. Jag har plannerat en tallrik gröt med jordgubbar till Malakai imorgon. Det är tur att kärleken inte mäts i hur satsigt firande man får.

Det går inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dig!

Nu ska jag slå in ett paket, blåsa upp en ballong och sedan sova och vila den här trötta kroppen. God natt på er!

ELEVEN MONTHS AND WALKING ❤️

Exakt en dag innan 11 månader tog den här lilla pojken sitt allra första steg. Man går nästan sönder så sött det är. Det tog visserligen någon vecka till innan han förstod grejen helt, men nu har vi en superglad liten pojke här i huset som går helt själv. Samtidigt en mamma som förundras över hur tiden kan gå så otroligt fort. Det känns inte helt klokt. Snart är han dessutom ett år. Hur detta går ihop är det ingen som vet.

WHITE AS SNOW

Ligger i sängen och hoppas att lilleman inte ska vakna. Han är inne i den sjunde utvecklingsfasen nu och har varit lite känsligare och krävt lite mer närhet i snart 4 veckor. Varje kväll lägger jag ner honom i hans egna säng och varje natt vaknar han och vill sova i vår. Ha tålamod, säger appen. Snart är fasen över.

Har tänkt så mycket på min vandring med Jesus de senaste veckorna. I början när jag precis hade insett hur mycket han älskade mig var allt så fantastiskt. Det var svårt att tänka att något någonsin skulle bli jobbigt igen. Jag hade fått ett helt nytt hjärta och grät så ofta av tacksamhet.

Fick en bild nyligen att det var som om jag fått helt nya kläder som glittrade och var vita om snö. Det är ju en bild på rättfärdigheten som jag fick när jag vände om till honom och fick Hans liv. Aldrig någonsin vill jag gå tillbaka och leva för mig själv igen. Men jag behöver verkligen dagligen vända mig till honom som kommer med helt ny fantastisk nåd! Tack gode Gud! Precis som jag tvättar mina riktiga kläder behöver jag komma till honom igen och igen.

Men jag hade inte insett att vandringen är daglig och inte bara när jag tror att jag behöver honom. Det behöver jag ständigt påminna mig om. Och när det känns jobbigt vet jag att jag växer och kommer ut med en ny färdighet, precis som min lilla Malakai efter sin utvecklingsfas.

STANNAT UPP MEN STÅR INTE STILL

Februari närmar sig sitt slut. Hur har ni det där ute i kylan? Vi fortsätter med lugnt tempo sista dagarna på sportlovet. Dän åkte iväg till Tyskland tidigt imorse så det är bara jag och apekatterna kvar.

Igår fick han den här filten av sin kollega Viivi som hon har gjort själv. Helt otroligt vilket hantverk! Har drömt om en sådan här filt sedan jag såg dem första gången. Tack, tack, tack älskade Viivi!

(Här finns hennes etsyshop och här instagram.)

TEN MONTHS

Malakai, 10 månader.

Mammas lilla hjärta har hunnit bli 10 månader. Det var några dagar sedan nu men bilden togs iallafall (nästan) på rätt dag.

Här hemma har vi sportlov. Alfie slog i huvudet i en olycka i helgen så här blir det mer vila än sport. :'( Det blev ingen större skada som tur var men doktorn har sagt vila, så vi tittar på tv och bygger kojor.

Nu har jag lagt alla barnen och ska städa upp efter dagens lek bara för att kunna stöka ner imorgon igen. Trevligt lov på er!

NIO MÅNADER

Poff, sa det och så blev det nytt år. Inte igår heller utan redan två veckor sedan. Cray, cray!

Förra veckan blev den här lilla killen iallafall 9 månader. Nu har han funnits lika länge utanför magen som inne. Jag försökte tänka tillbaka till hur det var när jag hade honom inne i magen idag men jag kommer nästan inte ihåg. Det känns som en evighet sedan. Däremot kommer jag ihåg exakt vad jag gjorde och kände förra nyårsafton precis som om det vore igår. Är inte det märkligt?

Hoppas att året har börjat bra för er alla! En sak jag fick från Herren inför det nya året var ”tacksamhet”. Det låter kanske självklart men är något jag ska bli bättre på! Det är en nyckel och ett vapen mot oro och vem behöver inte det? Se löftet i detta bibelordet: 🙌🏼

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med _tacksägelse_. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”

‭‭Filipperbrevet‬ ‭4:6-7

8 MONTHS

Han ligger och snoozar i min famn just i denna stund. Det sänds ut så många känslor av kärlek och lugn när han ligger här. Otroligt egentligen hur vi är skapta. Att närheten har den effekten.

8 månader nu och så oändligt tacksam.

Har införskaffat mig en lära gå-stol som förhoppningsvis dyker upp på posten snart. Han älskar att åla och utforska golvet så jag hoppas att han kommer att gilla att ta sig fram i upprätt ställning också. Hade inga sådana här flashiga bebisprylar till dom andra barnen. Ofta är dom ju rätt fula men vad gör man inte för lite avlastning nu?