MY FAITH

KLOCKAN 22.10 EN KVÄLL I UPPSALA

Hoppas att ni har en fantastisk lördag kväll. Jag har lagt barnen och facetimeat med Englishman, som är i Holland tills imorgon. Känner mig helt upprymd och glad för en sak som hände tidigare i veckan. Jesus helar människor på gatorna här i Uppsala!!!! Detta hände i onsdags:

Klockan är 22.10 den 4:e oktober. Termometern visar 8 grader och vid St:Eriksgatan på bron över Fyrisån går en man haltandes med krycka. Han får stanna vid räcket och vila en stund för benet värker. Min vän Gabriella ser honom på håll och när vi kommer fram frågar hon om vi får be för honom. Javisst får ni det!, säger han glatt. Han heter Bertil och berättar att han har värk i hela högerbenet. Jag lägger min hand på hans knä och befaller smärtan att gå i Jesu namn.

Under tiden som jag ber händer något som jag inte upplevt tidigare. Mina händer blir helt varma. Jag har ju varit ute hela kvällen och fingrarna var verkligen helt kalla för en sekund sedan. Känner du det där? frågar jag. Det blev helt varmt när jag bad!

Nej? Säger Bertil. Det var så märkligt, men i det ögonblicket var det som om jag visste att han skulle bli bra. Prova att gå nu. säger jag och Bertil börjar att gå helt normalt utan att halta. Han tar upp kryckan under armen och fortsätter att gå. Jag förstår inte riktigt vad som händer så jag frågar hur det känns. Bertil skrattar glatt och säger att det känns bra. TACK JESUS! ropar vi. Det är bara lite värk kvar här uppe, säger han och pekar uppe vid höften.

Gud är inte en Gud som gör 95%, säger jag. Vi provar att be igen. och så lägger jag handen där smärtan är och befaller den att gå. Hur känns det nu? Frågar jag och Bertil går vidare med kryckan under armen. Ja, nu är all smärta borta, säger han. Wohoooo! Han berättar att han är i Uppsala för att vara med på kyrkomötet och här på bron denna höstnatt möter han Jesus. Jag tar upp min mobil och tar en bild innan vi går vidare åt olika håll.

Detta händer precis innan vi åker hem för kvällen. I min anteckningsbok har jag skrivit upp 7 namn på personer som jag har bett för denna kväll. Jag tar upp boken igen och längst ner under alla namnen skriver jag Bertil.

… They will be able to place their hands on the sick, and they will be healed. Mark 16:18

NOT PERFECT

Idag vill jag dela något som ligger på mitt hjärta. Hoppas att det går bra. Jag har nämligen känt den senaste tiden att något inom mig vill sjunga och spela. Jag bara MÅSTE. Kan inte vara tyst längre! :) Så förrförra söndagen sa Gud till mig att det inte bara är ljuvligt utan att det är en nyckel för många och för vårt land.

”Sjung till Herren en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin heliga arm. Herren har gjort sin frälsning känd, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hednafolkens ögon.”

Psalm 98

En till sak som jag upplevde att han sa är att det måste inte vara perfekt. Jag kom att tänka på när barn sjunger. De sjunger med sådan frimodighet som många sedan tappar när man blir äldre och det tystnar. Det blir sårbart och man blir rädd om det inte är perfekt och uppstyrt. Jag kan verkligen känna igen det i mitt eget liv. När jag var liten spelade och sjöng jag nästan jämt men så hände en grej som gjorde att jag inte ville sjunga mer alls.

Så igår tänkte jag att nu måste jag sjunga. Spontant och från hjärtat och bara till Gud. Inte för min egen skull utan för att sjunga hans ljuvliga namn.

EGON

Nu är det lite mer än ett år sedan jag träffade Egon som skulle förändra mitt liv för all framtid. En helt fantastisk sprudlande liten pojke som då var 6 år. Han var så glad och pratig och gillade Darth Vader. Just det minns jag eftersom min egen son också gör det.

Det var onsdag kväll och jag var på stan i Uppsala med två vänner. Klockan var 20 och vi stod på S:t Eriks-parkeringen nedanför domkyrkan och bad för staden. Under tiden som vi bad visade Gud mig en bild på himlen. Bilden föreställde ett par lungor och jag tog fram ett post-it-block ur väskan och ritade av bilden. Jag tänkte för mig själv att jag kanske skulle träffa på någon under kvällen som hade problem med lungorna.

När vi hade bett färdigt berättade min vän att hon uppfattat att vi skulle gå till ett café i stan som heter Fågelsången. Vi började med att gå dit men när vi kom fram var caféet stängt så vi gick vidare in till stan. Jag minns att Pokémon Go precis hade lanserats. Folk gick igenom stadsparken och tittade ner i sina mobiler. Vi stannade ibland och pratade med personer vi mötte. Några var glada, några blev arga, ingen ville att vi skulle be.

Efter att ha pratat med kanske 10 personer och bett för en kvinnas knä gick vi tillbaka. På vägen till parkeringen passerade vi Fågelsången igen. Nu var klockan nästan 22 och utanför gick det en familj som var på väg hem från lekparken i stadsparken. Vi stannade och pratade och frågade om någon eventuellt var sjuk. Det var ju en märklig fråga. Varför undrade vi det, frågade mannen i sällskapet som var farfar. Sedan frågade han om vi var läkarstudenter. Vi berättade att vi var kristna och var ute för att berätta om Jesus och be för människor.

Han berättade att vi gärna hade kunnat få bett för honom för ett år sedan. Han hade varit med om en svår olycka, men hade blivit bättre och nu fanns det ingen som var sjuk i sällskapet. Men så plötsligt kom han på sig själv och tittade på sitt barnbarn. Han hade keps på huvudet och under kepsen fanns det inget hår. Ni kan ju få be för Egon, sa han. Han har cancer i lungorna. Pojken var så glad och full av liv och jag förundrades över vilken modig kille som stod framför oss. De hade precis varit på sjukhuset för hans strålbehandling och tagit vägen genom lekparken på vägen hem.

Jag tog fram min lapp ur väskan och kunde inte hålla mig från tårar. Vi berättade att vi upplevt hur Gud talat till oss att gå till caféet och att vi skulle be för någons lungor.

DET VAR JU VERKLIGEN EN SLUMP, sa han som var farfar. Vi blev alla helt tagna och kunde inte fatta vad som precis hade hänt. Det gick inte att förklara på annat sätt än att det var Gud. Jag gav lappen till Egon och han frågade om det var från Gud som satt på ett moln i himlen. :) Vi fick be för lungorna, krama om varandra och berätta om Guds otroliga kärlek till dem. Till slut stod vi hela familjen på trottoarkanten i tårar. Så mycket kärlek.

I bilen på väg hem satt jag helt förundrad över vad Gud precis hade gjort. Ibland kan det vara svårt för mig att tro att jag hör hans röst men den där kvällen med Egon och lungorna vet jag, att jag vet, att jag vet, att det var Gud. Och jag bestämde mig för att om jag någonsin tvivlar igen ska jag påminna mig om den här kvällen.

 

ÖPPNA MINA ÖGON

God kväll. Har haft en sådan härlig dag i solen (skuggan) med god mat och fina vänner. Det blir inte mycket sol med en 2,5-månaders bebis. Blekast i kvarteret, osv. Men lika glad för det.

Malakais skrikiga fas verkar äntligen vara över. Idag har han varit lugn och glad. Under eftermiddagen när han sov en stund passade jag på att fixa mina avskavda naglar. Nude + lite nail art. Har alltid varit svag för nagellack. Ögonen fixade jag med en tunn spritpenna. 

En bön ikväll: Öppna mina ögon så att jag ser undren i din undervisning. 

IN YOUR ARMS AT LAST

Lilla M har haft en två veckors utvecklingsfas precis och velat vara extra mycket nära. Det har varit en hel del skrik, mycket gos och gungande i famnen. Mammas lilla hjärta. Enligt appen ska fasen vara över nu men Malakai verkar inte riktigt ha fattat grejen. Det är inte lätt att vara liten alla gånger.

Själv funderar jag mycket på vad Jesus har gjort i mitt liv den senaste tiden. Jag tänker tillbaka på hur jag ofta kunde ta illa upp när min äldsta son var liten över allt möjligt som folk sa. Även om personerna menade väl kunde jag ta illa upp. Det är ju så knäppt! 

Jag har börjat känna en sådan otrolig kärlek till människor. Även om den inte är besvarad vet jag vad min Fader i himlen säger om mig och i slutändan är det det enda som betyder något. Det har gjort mig fri från så mycket. 

Känner mig så tacksam för allt. Min bön är att det ska få fortsätta. Vill aldrig bli densamme igen! 

ATT LÄMNA ALLT


Mars är nästan slut och jag väntar med spänning på den här lilla bebisen som ligger i magen och snart kommer ut. Stellan kom två dagar tidigare och Alfie kom en dag efter. Nu känns det inte helt overkligt längre utan jag kan istället finna mig själv i något slags lyckorus blandat med enorm spänning och längtan att få träffa den här nya människan. Tre dagar kvar, enligt beräkningarna här.

Jag har trappat ner på arbetstempot och fått en del tid över till att fundera, läsa, be och lovsjunga Gud. Det är verkligen mina bästa saker just nu. Att bara få vara. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vad det betyder att lämna allt för Jesus.

I januari skrev jag om min bön att helige Ande skulle öppna mitt hjärtas ögon ännu mer och uppenbara kärleken till Jesus mer. Om jag ser tillbaka på mars har mina tankar gått till att tänka över vad det innebär i mitt liv att verkligen ge upp allt och följa honom. Är det något jag bara sjunger i en lovsång eller något jag faktiskt gjort? Lämnat ALLT? Jag ska vara helt ärlig. Det är verkligen svårt. Det låter dessutom som helt galenskap att ge upp något för en person man aldrig ens sett med sina fysiska ögon. Hur kommer det sig då att jag inte vill något annat?

Här är några saker som inspirerat mig i mars: (på tal om att lämna allt)

✚ Låt: Frank Ådahl – Att Lämna Allt
✚ Youtube klipp: Francis Chan – The Cost of Decipleship
6:e februari ur min andaktsbok: ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud.” Kol 3:1-3

 

TANKAR FRÅN HJÄRTAT

Lugn lördag här hemma idag. Iallafall för mig. Englishman jobbar på för fullt i sovrummet. Väggarna är rivna och nya är på väg upp as we speak. Plastmattan som fanns i den lilla kattvinden är borttagen och har ersatts med enhetligt trägolv. Resten av golvet ska slipas, taket ska målas och väggarna ska få ny färg. Det tar sin lilla tid.

Bortsett från att jag är rätt trött på dagarna mår jag väldigt bra just nu. Det känns verkligen som Guds nåd. 

De senaste dagarna har jag tänkt och bett mycket över mitt hjärta. Vad jag släpper in och vad jag kanske behöver rensa bort. Hela förra året kändes som en stor rensning av saker som brukade vara självklara i mitt liv. Men den senaste tiden har min bön varit att helige Ande ska öppna mitt hjärtas ögon ännu mer. Vill inte att något ska finnas i mitt liv som inte drar mig närmare Jesus. Vill kunna se och förstå saker ännu mer. Älska som han älskar ännu mer. 

Igår kom jag att tänka på hur min bön lät för några år sedan. Då fanns det nästan inget i mig alls som kände för att ta tid med Gud. Det fanns inget förutom en bön. ”Gud, ge mig en hunger efter dig.” I ärlighetens namn bad jag bönen lite av rädsla, för egentligen kände jag inte alls för att ge upp min tid. Det enda jag hade var en känsla av att det måste finnas mer med det här livet med Gud. Kände inte alls för att offra något. Nu i efterhand har jag sett att det inte alls var på grund av mitt kämpande. När jag fick mitt nya hjärta och mötte honom på riktigt gjorde han resten. Allt som kändes tungt och jobbigt försvann och jag gjorde egentligen ingenting mer än att be. 

I ett helt år förundrades och grät jag över hur någon kunde älska mig så oändligt mycket. Gråter fortfarande över det och jag är så tacksam.

THE KEY

the_keyNu är det ganska precis ett år sedan jag hade min stora bloggpaus. Min stora paus ifrån omvärlden, kanske man kan säga. Jag kollade inte ens nyhetsflödet och på ett sätt kan man säga att hela mitt liv är en stor ”paus” från omvärlden varje dag nu.

Varför denna förändring av livet helt plötsligt. Jag var varken stressad eller speciellt uppslukad av det runt omkring. Livet rullade på bra. Jag hade dock ett år av konstant gråtande och tacksamhet över den stora kärlek som Jesus gett till mig. Och med den kom insikten att meningen med mitt liv inte är att få underhållning varje dag, utan att umgås med honom. Som att ha funnit världens största skatt och insett att allt annat inte är på riktigt. Hur hade jag kunnat missa det.

För egentligen hade jag ju inte missat det. Jag visste allt det där. Jag var bara för upptagen med allt annat än att faktiskt ta tid med honom. Tid till att be, sjunga, läsa Bibeln.

Jag har alltid trott på Gud, men det fanns inget i den tron som fick tag i hela mitt hjärta. Jag hade tid till att be när det passade mig, men ville helst inte berätta för någon att jag trodde på Jesus. Det är nog det mest själviska jag gjort i hela mitt liv. Om jag bara hade förstått mer, sett mer och fått tag på det. På riktigt. Då skulle jag inte ha skämts. För det är just han som är nyckeln. Jesus. Och det kanske är svårt att erkänna, men han är inte svår att finna.

MORE ABOUT MY FAITH

john_3_36Lördag kväll och jag väntar på att Englishman ska komma ner från nattningen av the kids. Helgen är halvvägs och dagen idag har bara gått åt till att vila. Återhämtat mig från veckan som gått. Nästa fredag är ledig som vanligt, men vad som inte är vanligt är att Awakening Europe börjar då.

Har sett fram emot detta i ett år och kan inte fatta att det är nästa vecka. Englishman var där när det var i Tyskland förra året och han kommer att jobba med det i år igen. Blir första gången jag går på ett av hans ”gigs”. :) <3

Någon som tänkt att gå dit?

För ett litet tag sedan fick jag en förfrågan om att skriva mer om min tro och utveckla vad jag menar när jag skriver att jag ägnar mig åt annat än att kolla på filmer, serier, sociala media etc. Det är något som har vuxit fram efter att jag har spenderat mer tid tillsammans med Gud. Innan jag fick tag på det på riktigt var jag varken speciellt sugen på läsa Bibeln eller be länge, men jag hade absolut en längtan efter att få tag på Gud.

Jag började med att lägga tid på att faktiskt söka efter honom. Började med att be ”Gud låt mig få tag på dig på riktigt”. Jag läste Bibeln varje dag och fick tag på små klipp på Youtube om andra som fått tag på honom. Det var väldigt trögt till en början, men när jag väl fick tag på det var det som att inget annat drog i mig på samma sätt som tidigare. Inte så att jag inte haft eller trott på det tidigare. Det har jag absolut.

Han blev helt plötsligt det viktigaste och det vackraste av allt. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur någon kunde bry sig och älska mig så otroligt mycket. Mig liksom? Det ligger en enorm kraft i namnet Jesus, han kan förändra ett hjärta på en kväll!

”That is why whoever accepts and trusts the Son gets in on everything, life complete and forever!” Joh 3:36 (MSG)

HENNES HELG

Imorse åkte jag in till stan och till Hennes Helg som var i full gång.

hhJag skulle medverka på Workshopen om kreativitet, men kom lite tidigare för att spana in några andra inspirerande talare.

Vid 12 blev jag bjuden på lunch tillsammans med några av talarna och musikerna. Det bjöds på biff med potatis och kantarellsås. Sååå gott.

Mina bordsdamer.

Efter lunch hann jag lyssna på ett möte och sedan var det dags att smita iväg och förbereda för workshop.

Tillsammans med dessa girls. Elin Liljero Eriksson, Evelina Lundqvist och Josefin Cummings.

Vid 15 fylldes det med gäster.

Jag delade bland annat om min kreativa resa, vad min relation med Gud betyder och vad som kan vara svårt i ett kreativt yrke.

Är så tacksam för att jag fick komma. Jag hoppas verkligen att folk blev uppmuntrade och inspirerade att fortsätta på en kreativ väg.