DAGENS TANKAR
Malakai, från vår skogspromenad idag.
Vaknade härom natten av en sådan otrolig känsla som inte går att beskriva med ord. Det bara strålade som värme från djupet inom mig. Det var vetskapen om Guds nåd och den tog över hela mig. Jag hade uppenbarelsen i drömmen och när jag vaknade förstod jag att detta är en sådan vanlig sanning att den gått mig förbi. Man tror att man förstår men ändå så förstår man ingenting.
Önskar så att jag kunde fått ha kvar känslan, men när jag vaknade var det som om jag ändå inte riktigt förstod.
Det är ju helt otroligt! Nåden räcker och vi behöver aldrig lägga till något till den. Det gav mig en sådan frid i drömmen att jag inte känt på något liknande i hela mitt liv. Hjälp alltså! Han har gett frälsningen till oss och är det av nåd så är det inte av gärningar. När jag vet att det är av nåd och inte tar den för given kommer tacksammheten aldrig att upphöra! Om jag verkligen fick tag på detta alltså! Gud, min bön är att detta ska uppenbaras helt för mig.
Det ligger på hans hjärta att berätta om hans nåd nu. Vi kommer alla att stå inför honom en dag. Ingen är god i sig själv. Dommen kommer att ske och då behöver vi veta att vi vet att vi vet. Tar vi emot Jesus nu och låter honom förlåta oss nu blir vi fria. Allt på grund av hans nåd. Varje knä skall böjas inför honom en dag och då ber jag att nåden även skall vara din, i Jesu namn. Amen!
Skådade en sådan otroligt vacker solnedgång förra veckan. Jag och barnen sprang ut för att titta. Den här torra sommaren har inte bjudit på en enda dimmig vy så detta var något utöver det vanliga. Solen hade som ett litet hål i molnen vilket gjorde att de lyste upp något alldeles extra.
Det är alltid vackert att titta ut här och dimman brukar vara min favorit. Solnedgångar ser man ju lite nu och då, men denna var bland de vackraste jag sett.
För flera år sedan, när jag fortfarande hade min förra blogg och nog bara hade ett barn, fick jag en fråga i en kommentar på bloggen. Det var så märkligt för just den frågan kom tillbaka till mitt huvud för bara någon vecka sedan. Kanske var det för att jag inte hade det rätta svaret när frågan ställdes, kanske var det för att frågan behövde ett nytt svar nu.
Jag tänkte att hans nåd gav mig frihet att leva mitt liv precis som jag ville. Själviskt och utan ständig förvandling. Visst visste jag precis hur en kristen borde leva. I mina ögon var jag en ganska bra sådan. Jag gjorde allt rätt men insåg inte att jag lämnade Jesus utanför. För det är när man är blind och inte ser som man tror att man har allt färdigt själv.
Kan tycka att jag borde vara lite brunare från all denna sol vi har haft i år, men vem har orkat vara ute? Inte jag iallafall.
Känner mig inte fullt redo för höst än dock. Något som däremot är helt redo att delas och tas emot är Guds ord. Sedan min förra post om att ta emot Jesus har jag sett flera personer både dela och komma till tro! Har fått mail som har rört mig till tårar. Det är inte klokt! Hans ord är levande och verksamt.
Vaknar klockan 04.01 inatt igen. Det är femte natten i rad som jag vaknar nästan exakt klockan 04. Jag vet att det är för att han vill prata med mig så jag stiger jag upp för att lyssna.
✚ Låt: 
Det är för tidigt att koppla dessa extrema väderfenomen runt om i världen till klimatförändringen, läste jag på svt. Det kan vara en slump.
Drömde inatt att jag visste att Han var på väg. Återkomsten av Jesus Kristus. Det var kanske bara en dröm men den kändes så verklig. Det var nära, som om det skulle ske imorgon. Jag hade fått som en kopp med pennor som var och en representerade alla jag hade hunnit berätta för. Koppen innehöll inte mer än kanske 10 pennor. Jag ringde till min mamma. Det var det viktigaste och mest allvarliga jag någonsin skulle säga.
Har kommit fram till att jag nog ska damma av den här bloggen lite mer. Ett tag kändes det nästan som om detta kapitlet var över. Jag hade inte bestämt mig för att lägga ner eller så men helt plötsligt fanns inte orden där.
Ligger i sängen och hoppas att lilleman inte ska vakna. Han är inne i den sjunde utvecklingsfasen nu och har varit lite känsligare och krävt lite mer närhet i snart 4 veckor. Varje kväll lägger jag ner honom i hans egna säng och varje natt vaknar han och vill sova i vår. Ha tålamod, säger appen. Snart är fasen över.
Poff, sa det och så blev det nytt år. Inte igår heller utan redan två veckor sedan. Cray, cray!