God kväll. Har haft en sådan härlig dag i solen (skuggan) med god mat och fina vänner. Det blir inte mycket sol med en 2,5-månaders bebis. Blekast i kvarteret, osv. Men lika glad för det.
Malakais skrikiga fas verkar äntligen vara över. Idag har han varit lugn och glad. Under eftermiddagen när han sov en stund passade jag på att fixa mina avskavda naglar. Nude + lite nail art. Har alltid varit svag för nagellack. Ögonen fixade jag med en tunn spritpenna.
En bön ikväll: Öppna mina ögon så att jag ser undren i din undervisning.
Lilla M har haft en två veckors utvecklingsfas precis och velat vara extra mycket nära. Det har varit en hel del skrik, mycket gos och gungande i famnen. Mammas lilla hjärta. Enligt appen ska fasen vara över nu men Malakai verkar inte riktigt ha fattat grejen. Det är inte lätt att vara liten alla gånger.
Själv funderar jag mycket på vad Jesus har gjort i mitt liv den senaste tiden. Jag tänker tillbaka på hur jag ofta kunde ta illa upp när min äldsta son var liten över allt möjligt som folk sa. Även om personerna menade väl kunde jag ta illa upp. Det är ju så knäppt!
Jag har börjat känna en sådan otrolig kärlek till människor. Även om den inte är besvarad vet jag vad min Fader i himlen säger om mig och i slutändan är det det enda som betyder något. Det har gjort mig fri från så mycket.
Känner mig så tacksam för allt. Min bön är att det ska få fortsätta. Vill aldrig bli densamme igen!
Mars är nästan slut och jag väntar med spänning på den här lilla bebisen som ligger i magen och snart kommer ut. Stellan kom två dagar tidigare och Alfie kom en dag efter. Nu känns det inte helt overkligt längre utan jag kan istället finna mig själv i något slags lyckorus blandat med enorm spänning och längtan att få träffa den här nya människan. Tre dagar kvar, enligt beräkningarna här.
Jag har trappat ner på arbetstempot och fått en del tid över till att fundera, läsa, be och lovsjunga Gud. Det är verkligen mina bästa saker just nu. Att bara få vara. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vad det betyder att lämna allt för Jesus.
I januari skrev jag om min bön att helige Ande skulle öppna mitt hjärtas ögon ännu mer och uppenbara kärleken till Jesus mer. Om jag ser tillbaka på mars har mina tankar gått till att tänka över vad det innebär i mitt liv att verkligen ge upp allt och följa honom. Är det något jag bara sjunger i en lovsång eller något jag faktiskt gjort? Lämnat ALLT? Jag ska vara helt ärlig. Det är verkligen svårt. Det låter dessutom som helt galenskap att ge upp något för en person man aldrig ens sett med sina fysiska ögon. Hur kommer det sig då att jag inte vill något annat?
Här är några saker som inspirerat mig i mars: (på tal om att lämna allt)
✚ Låt: Frank Ådahl – Att Lämna Allt
✚ Youtube klipp: Francis Chan – The Cost of Decipleship
✚ 6:e februari ur min andaktsbok: ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud.” Kol 3:1-3
Lugn lördag här hemma idag. Iallafall för mig. Englishman jobbar på för fullt i sovrummet. Väggarna är rivna och nya är på väg upp as we speak. Plastmattan som fanns i den lilla kattvinden är borttagen och har ersatts med enhetligt trägolv. Resten av golvet ska slipas, taket ska målas och väggarna ska få ny färg. Det tar sin lilla tid.
Bortsett från att jag är rätt trött på dagarna mår jag väldigt bra just nu. Det känns verkligen som Guds nåd.
De senaste dagarna har jag tänkt och bett mycket över mitt hjärta. Vad jag släpper in och vad jag kanske behöver rensa bort. Hela förra året kändes som en stor rensning av saker som brukade vara självklara i mitt liv. Men den senaste tiden har min bön varit att helige Ande ska öppna mitt hjärtas ögon ännu mer. Vill inte att något ska finnas i mitt liv som inte drar mig närmare Jesus. Vill kunna se och förstå saker ännu mer. Älska som han älskar ännu mer.
Igår kom jag att tänka på hur min bön lät för några år sedan. Då fanns det nästan inget i mig alls som kände för att ta tid med Gud. Det fanns inget förutom en bön. ”Gud, ge mig en hunger efter dig.” I ärlighetens namn bad jag bönen lite av rädsla, för egentligen kände jag inte alls för att ge upp min tid. Det enda jag hade var en känsla av att det måste finnas mer med det här livet med Gud. Kände inte alls för att offra något. Nu i efterhand har jag sett att det inte alls var på grund av mitt kämpande. När jag fick mitt nya hjärta och mötte honom på riktigt gjorde han resten. Allt som kändes tungt och jobbigt försvann och jag gjorde egentligen ingenting mer än att be.
I ett helt år förundrades och grät jag över hur någon kunde älska mig så oändligt mycket. Gråter fortfarande över det och jag är så tacksam.
Nu är det ganska precis ett år sedan jag hade min stora bloggpaus. Min stora paus ifrån omvärlden, kanske man kan säga. Jag kollade inte ens nyhetsflödet och på ett sätt kan man säga att hela mitt liv är en stor ”paus” från omvärlden varje dag nu.
Varför denna förändring av livet helt plötsligt. Jag var varken stressad eller speciellt uppslukad av det runt omkring. Livet rullade på bra. Jag hade dock ett år av konstant gråtande och tacksamhet över den stora kärlek som Jesus gett till mig. Och med den kom insikten att meningen med mitt liv inte är att få underhållning varje dag, utan att umgås med honom. Som att ha funnit världens största skatt och insett att allt annat inte är på riktigt. Hur hade jag kunnat missa det.
För egentligen hade jag ju inte missat det. Jag visste allt det där. Jag var bara för upptagen med allt annat än att faktiskt ta tid med honom. Tid till att be, sjunga, läsa Bibeln.
Jag har alltid trott på Gud, men det fanns inget i den tron som fick tag i hela mitt hjärta. Jag hade tid till att be när det passade mig, men ville helst inte berätta för någon att jag trodde på Jesus. Det är nog det mest själviska jag gjort i hela mitt liv. Om jag bara hade förstått mer, sett mer och fått tag på det. På riktigt. Då skulle jag inte ha skämts. För det är just han som är nyckeln. Jesus. Och det kanske är svårt att erkänna, men han är inte svår att finna.
Lördag kväll och jag väntar på att Englishman ska komma ner från nattningen av the kids. Helgen är halvvägs och dagen idag har bara gått åt till att vila. Återhämtat mig från veckan som gått. Nästa fredag är ledig som vanligt, men vad som inte är vanligt är att Awakening Europe börjar då.
Har sett fram emot detta i ett år och kan inte fatta att det är nästa vecka. Englishman var där när det var i Tyskland förra året och han kommer att jobba med det i år igen. Blir första gången jag går på ett av hans ”gigs”. :) <3
Någon som tänkt att gå dit?
För ett litet tag sedan fick jag en förfrågan om att skriva mer om min tro och utveckla vad jag menar när jag skriver att jag ägnar mig åt annat än att kolla på filmer, serier, sociala media etc. Det är något som har vuxit fram efter att jag har spenderat mer tid tillsammans med Gud. Innan jag fick tag på det på riktigt var jag varken speciellt sugen på läsa Bibeln eller be länge, men jag hade absolut en längtan efter att få tag på Gud.
Jag började med att lägga tid på att faktiskt söka efter honom. Började med att be ”Gud låt mig få tag på dig på riktigt”. Jag läste Bibeln varje dag och fick tag på små klipp på Youtube om andra som fått tag på honom. Det var väldigt trögt till en början, men när jag väl fick tag på det var det som att inget annat drog i mig på samma sätt som tidigare. Inte så att jag inte haft eller trott på det tidigare. Det har jag absolut.
Han blev helt plötsligt det viktigaste och det vackraste av allt. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur någon kunde bry sig och älska mig så otroligt mycket. Mig liksom? Det ligger en enorm kraft i namnet Jesus, han kan förändra ett hjärta på en kväll!
”That is why whoever accepts and trusts the Son gets in on everything, life complete and forever!” Joh 3:36 (MSG)
Nu på fredag–söndag anordnas Hennes Helg, som är en kristen konferens för kvinnor, och på lördagen kommer jag att medverka på en workshop. :)
Det senaste året har jag gjort en resa som tagit mig närmare Gud och som ni vet så ligger ju det kreativa mig väldigt varmt om hjärtat. Ska verkligen bli jättekul!
September börjar närma sig sitt slut och hösten kom som ett brev på posten imorse när jag vaknade. Bilen hade fått sig en gratis biltvätt efter nattens hårda regn. Senaste månaden har jag tänkt på den här psalmen från Psaltaren 20:4. Vad ligger i mitt hjärta och vilka planer har jag?
Jag har blivit lite mer frånvarande från saker som tagit mycket tid i min vardag tidigare år. Som till exempel att vara ständigt uppkopplad eller titta på film och serier. Även mitt kreativa flöde har legat i vila. Det här året har jag knappt skapat någonting. Har nästan vilat från allt utom det som betyder allra mest.
Jag vet inte om det har märkts. Skickar ju uppdateringar här med jämna mellanrum eftersom jag älskar det här stället. Jag har funderat på vad jag lägger min tid på och vad som ligger på mitt hjärta. Jag har kommit fram till att det som verkligen fångat mitt hjärta är kärleken till Jesus. Så har det varit det senaste året och allt jag någonsin behöver finns inräknat i det. Precis allt.
Igår var det 8 år sedan Englishman och jag sa våra ”ja” i Kungshamns kyrka tillsammans med våra familjer.
8 betyder ny början och jag ser med spänning fram emot att börja ett helt nytt kapitel i vårt äktenskap. Senaste året har vi båda fått en djupare kärlek till Han som gav sitt liv för oss. Han som är kärleken. Jesus, som älskar mig mer än någon annan i hela världen. Är så tacksam till honom för mitt liv, min man och mina barn.
Nu sitter jag på planet på väg till London. Alfie hoppade precis upp i mitt knä. Varför ska man sitta i egen stol när man kan sitta med mamma? <3
God kväll. Har haft en sådan härlig dag i solen (skuggan) med god mat och fina vänner. Det blir inte mycket sol med en 2,5-månaders bebis. Blekast i kvarteret, osv. Men lika glad för det.
