THE KEY

the_keyNu är det ganska precis ett år sedan jag hade min stora bloggpaus. Min stora paus ifrån omvärlden, kanske man kan säga. Jag kollade inte ens nyhetsflödet och på ett sätt kan man säga att hela mitt liv är en stor ”paus” från omvärlden varje dag nu.

Varför denna förändring av livet helt plötsligt. Jag var varken stressad eller speciellt uppslukad av det runt omkring. Livet rullade på bra. Jag hade dock ett år av konstant gråtande och tacksamhet över den stora kärlek som Jesus gett till mig. Och med den kom insikten att meningen med mitt liv inte är att få underhållning varje dag, utan att umgås med honom. Som att ha funnit världens största skatt och insett att allt annat inte är på riktigt. Hur hade jag kunnat missa det.

För egentligen hade jag ju inte missat det. Jag visste allt det där. Jag var bara för upptagen med allt annat än att faktiskt ta tid med honom. Tid till att be, sjunga, läsa Bibeln.

Jag har alltid trott på Gud, men det fanns inget i den tron som fick tag i hela mitt hjärta. Jag hade tid till att be när det passade mig, men ville helst inte berätta för någon att jag trodde på Jesus. Det är nog det mest själviska jag gjort i hela mitt liv. Om jag bara hade förstått mer, sett mer och fått tag på det. På riktigt. Då skulle jag inte ha skämts. För det är just han som är nyckeln. Jesus. Och det kanske är svårt att erkänna, men han är inte svår att finna.