DRÖMMEN
Hej från Helsingfors. Detta är min första gång i Finland. Fantastisk stad på så många sätt. Kanske måste jag erkänna felaktiga fördommar, men här bor ett otroligt vänligt folk i en otroligt vacker stad.
Deras färgglada vackra hus vid vattnet är som hämtade ur en saga. Precis som jag såg det i min dröm.
Jag äter färska bär och krispiga sallader till lunch och sover i hotellet bakom mig.
Barnen sover hos mormor och morfar och vid min sida har jag han som ständigt är vid min sida. Nästa månad har vi varit gifta i 10 år.
Finland va! Who knew? ❤️
Malakai, 1 år.
Det går inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dig!
Exakt en dag innan 11 månader tog den här lilla pojken sitt allra första steg. Man går nästan sönder så sött det är. Det tog visserligen någon vecka till innan han förstod grejen helt, men nu har vi en superglad liten pojke här i huset som går helt själv. Samtidigt en mamma som förundras över hur tiden kan gå så otroligt fort. Det känns inte helt klokt. Snart är han dessutom ett år. Hur detta går ihop är det ingen som vet.
Ligger i sängen och hoppas att lilleman inte ska vakna. Han är inne i den sjunde utvecklingsfasen nu och har varit lite känsligare och krävt lite mer närhet i snart 4 veckor. Varje kväll lägger jag ner honom i hans egna säng och varje natt vaknar han och vill sova i vår. Ha tålamod, säger appen. Snart är fasen över.
Februari närmar sig sitt slut. Hur har ni det där ute i kylan? Vi fortsätter med lugnt tempo sista dagarna på sportlovet. Dän åkte iväg till Tyskland tidigt imorse så det är bara jag och apekatterna kvar.
Igår fick han den här filten av sin kollega 
Malakai, 10 månader.
Poff, sa det och så blev det nytt år. Inte igår heller utan redan två veckor sedan. Cray, cray!
2017 är snart över och det har blivit dags att reflektera lite över året som har gått. Bilden ovan talar ganska bra för sig själv. Året då Malakai kom och stal våra hjärtan. Aldrig kunde jag ana hur fantastiskt det skulle bli att ha en tredje liten pojke. Tacksam räcker inte ens till som ord.
Imorgon är det julafton och jag har gått hela december med en pirrig julkänsla. Jag blir sådan varje jul. Verkligen längtar tills dagen då pyntet åker upp, julmusiken spelas i högtalarna och dagarna fylls av olika julaktiviteter. I år har det varit lite annorlunda dock. Dagen innan första advent fick jag nämligen en tanke. Jag kom på mig själv att längta som jag alltid gör och fick fråga mig själv om jag längtade lika mycket efter Jesus som jag gjorde efter julen.
