SAKER JAG FUNDERAR ÖVER

I_Have_Found_Den senaste tiden har jag tänkt att jag verkligen måste införskaffa mig ett kors. Ett litet hänge i guld att hänga runt halsen som en tyst symbol som visar vem mitt hjärta tillhör varje dag, varje sekund.

Jag blev så inspirerad av en person jag aldrig tidigare träffat. En fantastisk dam som hjälpte mig att finna rätt på min son när han höll på att springa ifrån mig på köpcentret härom veckan. Hennes hjälpsamhet var till synes en liten handling, men den betydde hela världen för mig. Hon sa ingenting, men runt hennes hals hängde ett kors.

När jag såg det tänkte jag att ett sådant måste jag också ha.

”If I acted crazy, I did it for God; if I acted overly serious, I did it for you. Christ’s love has moved me to such extremes. His love has the first and last word in everything we do.” (2 Cor 5:13 MSG)

Sedan måste jag bara berätta vad som hände igår. Jag är med i en bönegrupp som träffas en gång i veckan och igår berättar en av tjejerna att hon mött en dam på trottoaren på väg till posten. Samma morgon hade hon bett till Gud att hon ville träffa någon att be för den dagen och första personen hon mötte hade stannat henne för att prata. Det visade sig att damen hade ont i hela kroppen pågrund av artros. Min vän fick be och lägga händerna på henne och när hon bad försvann all smärta!

När jag hörde det höll jag på att bryta ihop. Hur stor är inte Jesus? Men hur ofta vågar vi som är kristna fråga om vi får be? Tårarna bara rann på mig och jag blev så inspirerad att fortsätta att be för människor. DET FUNKAR!

Men kvällen slutade inte där. Två av tjejerna i min bönegrupp blev fria från sjukdomar den kvällen. En som haft smärtor orsakat av diskbråck och en som haft astma i 15 år.

Det finns bara ett namn som är värdigt äran.