TANKAR FRÅN HJÄRTAT

Lugn lördag här hemma idag. Iallafall för mig. Englishman jobbar på för fullt i sovrummet. Väggarna är rivna och nya är på väg upp as we speak. Plastmattan som fanns i den lilla kattvinden är borttagen och har ersatts med enhetligt trägolv. Resten av golvet ska slipas, taket ska målas och väggarna ska få ny färg. Det tar sin lilla tid.

Bortsett från att jag är rätt trött på dagarna mår jag väldigt bra just nu. Det känns verkligen som Guds nåd. 

De senaste dagarna har jag tänkt och bett mycket över mitt hjärta. Vad jag släpper in och vad jag kanske behöver rensa bort. Hela förra året kändes som en stor rensning av saker som brukade vara självklara i mitt liv. Men den senaste tiden har min bön varit att helige Ande ska öppna mitt hjärtas ögon ännu mer. Vill inte att något ska finnas i mitt liv som inte drar mig närmare Jesus. Vill kunna se och förstå saker ännu mer. Älska som han älskar ännu mer. 

Igår kom jag att tänka på hur min bön lät för några år sedan. Då fanns det nästan inget i mig alls som kände för att ta tid med Gud. Det fanns inget förutom en bön. ”Gud, ge mig en hunger efter dig.” I ärlighetens namn bad jag bönen lite av rädsla, för egentligen kände jag inte alls för att ge upp min tid. Det enda jag hade var en känsla av att det måste finnas mer med det här livet med Gud. Kände inte alls för att offra något. Nu i efterhand har jag sett att det inte alls var på grund av mitt kämpande. När jag fick mitt nya hjärta och mötte honom på riktigt gjorde han resten. Allt som kändes tungt och jobbigt försvann och jag gjorde egentligen ingenting mer än att be. 

I ett helt år förundrades och grät jag över hur någon kunde älska mig så oändligt mycket. Gråter fortfarande över det och jag är så tacksam.