7 DAYS TO GO

04.34

Första natten den här graviditeten som jag inte kan sova. Nu är det bara 7 dagar kvar till beräknad födsel och jag får skatta mig lycklig som har kunnat sova så bra varje natt, med undantag för ett och annat toalettbesök. Men nu är jag vaken och inatt har det minsann snöat. Vårfåglarna kvittrar dock på utanför som om inget har hänt.

Kommer att tänka på att det är ungefär mellan klockan 2 och klockan 4 som man får en hel del saker till sig som man annars kanske aldrig skulle fått. Just inatt får jag uppenbarelsen om vad det verkligen innebär att förbli i Jesus. Jag vet inte om jag får känna på det bara för några minuter, eller om det – måtte det vara så – kommer att stanna kvar inom mig för alltid. Jag börjar störtgråta och det känns som om jag ligger omsluten av jordens största frid i en pool och aldrig någonsin vill kliva ur.

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni ska få det. 

Bibelordet ringar som en eld inom mig. Förbli i mig. Att förbli. Inte behöva sträva utan man är redan där. Kan ni tänka er den ljuvliga känslan av frid. Vara ständigt i Jesus. Som att ligga i den där poolen och känna hur solen värmer upp en men man har alltid möjlighet till svalka. Det känns som ett steg djupare in i nåden. Den är ju den perfekta vilan. Grundstenen som aldrig vacklar. Vissheten om att inget kan skilja mig från Hans kärlek. Vad jag än möter så finns det alltid vila hos Honom. Men att förbli i honom, aldrig någonsin falla ur, där förvandlas våra böner till mäktiga mirakler.

Mitt huvud blir helt blankt. Världen befinner sig i kris. Jag har lite gravidtäppa i ena näsborren. Blir full av bävan just i den sekunden, vad skulle jag ens be om?

Bli kvar i min kärlek, säger han sedan.

Orden värmer upp mig som en eld inifrån än en gång. Det känns som jordens tyngsta ansvar men samtidigt inte tungt att bära. Han har redan gjort det och jag får förbli i Honom. Här finns något som jag nog behöver få tag på djupare. Kanske går det att dyka ner i den där poolen som jag så härligt aldrig vill lämna.

Ögonlocken börjar bli tunga. Typ bara en 1,5 timme kvar tills barnen behöver gå upp till skolan. Kanske om jag skulle prova på det där med att sova ändå. Går vidare in i min Bibel istället. Möts av dagens psalm som just idag råkar vara en av bibelverserna som bar mig genom det tyngsta mörkret förra året när jag mådde som allra sämst.

”Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta. När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.” ‭‭Psaltaren‬ ‭84:6-8‬ ‬‬

Vet inte vart jag ens ska börja. Gud talar så träffsäkert att jag blir helt överväldigad. Och vidare läser jag:

”Ty HERREN Gud är sol och sköld, HERREN ger nåd och ära. Han vägrar inte dem något gott som vandrar i fullkomlighet.” Psaltaren‬ ‭84:12‬

Det träffar rakt i hjärtat. Den där poolen alltså. Sol och sköld!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.